Amanda SvedinNattinlägg..
Kan inte sova.. Mår illa, tänker på alldeles för mycket och har miljoner tankar i huvudet just nu. Allt från framtiden till vad jag ska äta till middag imorgon, typ..
Just nu har jag kommit in i nån såndär ''må dåligt'' period tror jag, då jag känner att allt är piss och att jag inte duger till nånting. Vet att det inte är så men det är iallafall så jag känner! Jag har insett att jag är alldeles för snäll mot folk, vänner och tillomed fiender.. Kan dra ett exempel, jag vet att han/hon snackar skit om mig, jag har hört från folk att personen klagar på allt jag gör, folk jag är med och mitt liv överhuvetaget. Ändå väljer jag att vända ryggen bort från allt detta skitsnack, låtsas att jag inte vet nånting, låtsas att den personen är en av mina såkallade ''vänner''. Varför gör jag så egentligen? är jag för feg för att konfrontera en sådan människa? Nej det är jag inte, vad är då felet? varför låtsas jag som om inget har hänt? ..
Jag bor i en stad där skitsnack verkar vara de största intresset någonsin, tyvärr, det är inget som varken jag eller någon kan styra över utan det bara blir så. Det är lätt att ''snacka skit'' om någon eller ''råka'' säga någon otillämpligt, men händer det flera gånger, från samma person så börjar man ju undra. Speciellt när personen låtsas som ingenting när man träffar han/hon.. Falskt tycker jag, så otroligt! Från och med NU så har jag bestämt mig, jag finner ingen anledning till att lägga tid på såna idioter så dom ska jag behandla som bortblåsta, inte mer än rätt, tycker jag.. Vissa växer upp, andra inte. Så enkelt är det!
Just nu har jag kommit in i nån såndär ''må dåligt'' period tror jag, då jag känner att allt är piss och att jag inte duger till nånting. Vet att det inte är så men det är iallafall så jag känner! Jag har insett att jag är alldeles för snäll mot folk, vänner och tillomed fiender.. Kan dra ett exempel, jag vet att han/hon snackar skit om mig, jag har hört från folk att personen klagar på allt jag gör, folk jag är med och mitt liv överhuvetaget. Ändå väljer jag att vända ryggen bort från allt detta skitsnack, låtsas att jag inte vet nånting, låtsas att den personen är en av mina såkallade ''vänner''. Varför gör jag så egentligen? är jag för feg för att konfrontera en sådan människa? Nej det är jag inte, vad är då felet? varför låtsas jag som om inget har hänt? ..
Jag bor i en stad där skitsnack verkar vara de största intresset någonsin, tyvärr, det är inget som varken jag eller någon kan styra över utan det bara blir så. Det är lätt att ''snacka skit'' om någon eller ''råka'' säga någon otillämpligt, men händer det flera gånger, från samma person så börjar man ju undra. Speciellt när personen låtsas som ingenting när man träffar han/hon.. Falskt tycker jag, så otroligt! Från och med NU så har jag bestämt mig, jag finner ingen anledning till att lägga tid på såna idioter så dom ska jag behandla som bortblåsta, inte mer än rätt, tycker jag.. Vissa växer upp, andra inte. Så enkelt är det!
Annars då? klockan är 02.00 och jag ligger klarvaken, pratar med folk på facebook och lyssnar på musik. Längtar inte tills klockan ringer imorgon och längtar inte tills klockan ringer någon annan dag heller denhär veckan för just nu vill jag bara sova enda tills på fredag då jag far upp med min älskade familj till stugan och blir borta där över helgen. Känner att just dehär inlägget inte är något att hänga i julgranen precis men jag ber er inte att läsa, ingen är tvingad så stick eller fortsätt läsa om mitt deppiga jäkla emoliv som jag har för tillfället, erat val.
Någonting positivt då, bland all denhär skiten? Jag har insett vilka av mina vänner som är äkta och inte, jag umgås mer med min familj vilket jag älskar supermycket, dom är guld värd. Jag har börjat skött skolan (var sjuk förra veckan) men utöver det, jag har världens finaste vänner (om man bortser från dom falska som jag precis ska ta avstånd ifrån) annars är allt som vanligt. Livet rullar på, i både uppförsbackar och nedförsbackar men det är sånt som finns i varje människas liv antar jag, vet att jag inte är ensam om att ha ett liv som varierar väldigt mycket i humör eller vad man nu ska kalla det.
Någonting positivt då, bland all denhär skiten? Jag har insett vilka av mina vänner som är äkta och inte, jag umgås mer med min familj vilket jag älskar supermycket, dom är guld värd. Jag har börjat skött skolan (var sjuk förra veckan) men utöver det, jag har världens finaste vänner (om man bortser från dom falska som jag precis ska ta avstånd ifrån) annars är allt som vanligt. Livet rullar på, i både uppförsbackar och nedförsbackar men det är sånt som finns i varje människas liv antar jag, vet att jag inte är ensam om att ha ett liv som varierar väldigt mycket i humör eller vad man nu ska kalla det.
Menmen, kanske dags att avrunda nu. Kan lova att mina fingrar värker och mitt huvud går på högvarv men det var otroligt skönt att få skriva av sig lite. Och mitt i allt skrivande kom jag även på att jag ska på anställningsintervju imorgon, onej. Det hade jag helt glömt bort! Får skjuta upp den för jag kan tyvärr inte ta ledigt från IKEA imorgon, var sjuk förra veckan och håller man på sådär så blir det inga jobb i framtiden.
NU: sovdags, först ett glas vatten och en alvedon och sen får vi hoppas att jag sover gott! Godnatt
